Sammanställning av skatter, avgifter, stödsystem

I detta kapitel sammanställs och förklaras de olika skatter och avgifter som belastar respektive produktionsslag. Här sammanställs även de respektive stödsystem och subventioner som är aktuella för respektive produktionsslag. Samtliga uppgifter är aktuella i april 2015. Regeringen har dock aviserat höjning av beskattning av såväl effektskatt på kärnkraft som skatt på bland annat vindkraft i kommande höstbudget 2015.

Fastighetsskatt

Alla elproduktionsanläggningar belastas med en generell industriell fastighetsskatt som är 0,5 % av taxeringsvärdet. Taxeringsvärdet är 75 % av marknadsvärdet två år tidigare. För en ny elproduktionsanläggning är alltså taxeringsvärdet 75 % av byggkostnaden.

Koldioxidskatt och energiskatt för fossilkraft

Det utgår inte koldioxidskatt för fossilt bränsle som används till elproduktion i Sverige. Dock hänförs en del av det förbrukade bränslet till intern elproduktion i kraftverket och beskattas därmed.

Däremot finns en enhetlig energiskatt på fossila bränslen som infördes 1 januari 2011 på 8 öre/ kWh. För energiproduktion ges sedan ett skatteavdrag på 70 % vilket resulterar i en faktisk beskattning om 2,4 öre per kilowattimme bränsle.

Ägarens ansvar vid en kärnkraftsolycka

För de tio reaktorer som finns i Sverige idag (Oskarshamn 1,2,3, Ringhals 1,2,3,4, Forsmark 1,2,3) finns en ansvarsbegränsning i den rådande atomansvarighetslagen (1968:45). För innehavare av en atomanläggning i Sverige är ansvaret enligt denna lag begränsat till ett belopp motsvarande 300 miljoner särskilda dragningsrätter.

Särskilda dragningsrätter definieras i termer av en korg av större valutor som används i internationell handel och finans. De nuvarande valutorna i korgen är euro, brittiskt pund, yen samt amerikansk dollar.

Viktningen i valutakorgen sker vart femte år enligt relativ internationell handelsomslutning inom IMF Den senaste viktningen från december 2010:

Euro 37,4 %
Japansk yen 9,4 %
Pound sterling 11,3 %
USA-dollar 41,9 %

 

Växelkursen har de senaste 10 åren varit cirka 1 SDR = 1,5 US dollar. Det innebär att ägarna till de existerande tio reaktorerna i Sverige har sitt ansvar begränsat till skador för maximalt cirka 3 miljarder SEK. Detta innebär att ägarna endast är skyldiga att teckna försäkring för skador upp till detta belopp.

År 2010 antog riksdagen regeringens förslag, ”Kärnkraften – ökat skadeståndsansvar”. Beslutet innebär att det ekonomiska ansvaret för reaktorägare vid en olycka ökar från det tidigare gällande 300 miljoner dragningsrätter till istället 1200 miljoner EUR, alltså motsvarande cirka 11 miljarder kronor.

Ägaren till en framtida, nybyggd, kärnkraftsanläggning i Sverige skulle alltså behöva betala en fyrdubblad försäkringspremie i jämförelse med dagens reaktorer.

Skatter, avgifter, avsättning till kärnavfallsfonden

År 2000 omvandlades den tidigare produktionsskatten till en effektskatt som baseras på reaktorernas termiska effekt, alltså oberoende på hur mycket elektricitet som faktiskt produceras.

Skatten är 12 648 kr per megawatt (sedan 2015 är beloppet höjt till 14 770 kr, beräkningarna är dock baserade på det gamla beloppet), per månad, av den högsta tillåtna termiska effekten i reaktorn. Om en kärnkraftsreaktor har varit ur drift under en sammanhängande period av mer än 90 kalenderdygn, får avdrag med 415 kronor per megawatt av den termiska effekten göras för det antal kalenderdygn som överstiger 90.

Ägare till kärnkraftverk måste också göra avsättningar till kärnavfallsfonden för att finansiera framtida kostnader för att omhänderta använt kärnbränsle. Sedan 1 januari 2012 är avgiften 2,2 öre per producerad kWh.

Slutligen finns den så kallade Studsvikslagen som reglerar den avgift som kärnkraftsföretagen betalar för avvecklingen av vissa äldre anläggningar i Studsvik, den permanent avställda kraftvärmereaktorn i Ågesta och industriområdet i Ranstad. För närvarande är avgiften till Studsviksfonden 0,3 öre per kWh producerad kärnkraftsel. Riksdagen har tidigare beslutat att lagen skulle sluta gälla i slutet av 2011, men lagen är nu förlängd till slutet av 2017.

I beräkningarna inom ramen för denna rapport kommer inte avgiften enligt Studsvikslagen att tas med.

Elcertifikat

Sedan 2003 gäller lagen om elcertifikat som förelägger alla som är kvotpliktiga att köpa en viss andel certifikat i förhållande till sin försäljning eller förbrukning. De som är kvotpliktiga är:

  • Elleverantörer
  • Elanvändare som använder el som de själva producerat om mängden använd el uppgår till mer än 60 megawattimmar per beräkningsår och har producerats i en anläggning med en installerad effekt som är högre än 50 kilowatt.
  • Elanvändare i den utsträckning de har använt el som de har importerat eller köpt på den nordiska elbörsen.
  • Elintensiva industrier som har registrerats av Energimyndigheten.

(Energimyndigheten)

Hur stor andelen är bestäms genom en kvot i lagen om elcertifikat. Kvotnivåerna är fastställda till och med år 2035. Sedan 2012 ingår Norge i elcertifikatsystemet.

Skärmklipp8

Sedan elcertifikatens införande under 2003 har priset på elcertifikat varierat runt cirka 200 kr per MWh, med högsta noteringar runt 370 kr/MWh i augusti 2008 och som lägst ca 140 kr/MWh i februari 2012.

En elproducent får elcertifikat för sin produktion under anläggningens första 15 driftår.